Good Will Hunting

Inte så mycket skryt som oro den här gången...

Igår kväll när Kärleken och jag stod och diskade hojtade Gosegrisen från vardagsrummet:

"Om man har fyra 50-lappar, har man 500, nej 200 kronor då?"

"Alldeles riktigt" hojtar vi tillbaka och jag skämtar lite om att han är vår egen lilla Will Hunting...

"Pappa! Är 93+2+95 likamed 190?"

"Ja det stämmer bra" nu med en lite road bekymmersrynka i pannan. Han går in i vardagsrummet och jag hör honom fråga om han räknade ut det nu.

"Nej det gjorde jag i skolan idag."

Sen hör jag inte mer, men efter ett tag kommer Kärleken tillbaks till mig och säger:

"Lustigt att du pratade om vår egen lilla Will Hunting förut. Vet du när han gjorde det i skolan? Han smög in i ettornas och tvåornas klassrum och då stod det kvar en del tal på tavlan som han löste."

Ja det var ju faktiskt lite lustigt. Vi bestämde oss för att hela lösningen antagligen stod på tavlan även det där med att svaret var 190, men Kärleken blev nyfinken och provade honom med ett annat tal istället. 81+4+85!

"Det blir 169, nej vänta det blir 170!"

Ok, det var nu troligt att han faktiskt hade löst talet helt själv och vi blev mycket stolta, såklart.

Vi funderade dock på om vi borde berätta i skolan att han har en fallenhet för matematik eller om vi ska låta de upptäcka det själva. Det är ju inte så att han är duktig på att själv skriva siffror och jag tvivlar på att han vet vad "=" betyder. Men i morse kom vi sent till fritids så vi kom precis lagom till när de släppte in alla barnen i klassrummet för morgonsamling och jag passar på att tjuvkika på tavlan. Där står inga tal över huvudtaget men klassfröken upptäcker att jag tittar efter något och då berättar jag att Gosegrisen har löst ettornas och tvåornas tal på tavlan och hon säger att hon suddade ut dem i morse. Jag drar exemplet med 190 och de ser lite oförstående ut, men jag var tvungen att dra.

På vägen hem inser jag att det antaglien har stått så här på tavlan: 92+3=95!

Gosegrisen kan inte några matematiska tecken, så han har väl helt enkelt plussat ihop de siffror han såg. Och borde det inte vara så att om man ska addera flera olika tal så ställer man upp det typ så här:

92
3
+ 95
----------
190

??????

Jag vet inte men helt plötsligt så känns det lite läskigt också. Tänk om han faktiskt på riktigt är ovanligt begåvad när det gäller matematik och logik. Vad ska vi göra då?? Är det någon med erfarenhet från skolan eller med barn i den åldern som kan bekräfta mina teorier eller lugna ner mig lite. Det låter väl såklart lite fånigt att bli bekymrad över en eventuell begåvning, men med tanke på hans historia som otroligt ovanligt envist tyst person så har jag väldigt lätt för att bekymra mig för honom. Åhhhh!?