Tänk vad bra det kan bli eller om att skjuta problem på framtiden

De sista veckorna, ju närmre slutet på maj vi kommit desto större har oron över maj- och juniekonomin varit. En semesterresa i slutet av juni i kombination med ingen inkomst och mycket liten sådan i maj har gnagt ganska mycket på mina stackars nerver och mitt tålamod. Jag har inte riktigt orkat ta tjuren vid hornen utan rätt och slätt lagt locket på och ignoretat samvetet när jag varit på affären och handlat mat eller kanske till och med köpt något onödigt. Men som ett brev på posten (det kom faktiskt ett brev på posten) så visar det sig att Kärleken inte får semestervikariatslön utan månadslön. Vilket betyder att han redan fått lön, ca 500 spänn, trots att han jobbar sin första dag på måndag. Jisses vad skönt. Semesterresan är räddad och förhoppningsvis kommer vi klara oss skapligt i slutet av juli ändå. Om vi är kloka. Förhoppningsvis.