Nytt liv nya vanor

Jag har inte riktigt vant mig vid att inte behöva vara Gosegrisens språkrör längre. I går sa han högt och tydligt hej till två av mina klasskamrater när jag presenterade dem för honom på bussen. Jag får fortfarande sensationskänslor när något sådant händer. I morse rev han sig på ryggen när han gymnastiserade i soffan och på vägen till förskolan frågade jag av gammal vana om han ville att jag skulle berätta för fröknarna att han gjort sig illa. "Nej det behöver du inte, det kan jag göra själv!" Som sagt jag har inte riktigt vant mig vid min nya självständiga son, men oj så jag njuter av hans nya liv och hans nya frihet!