Otroligt men sant!

På tåget hem satt vi i en vagn som kryllade av högljudda och allmänt missnöjda ungar. Mina barn däremot betedde sig som lugna harmoniska mönsterbarn som alltid sköter sig när de åker tåg. Jag satt bara och njöt och flinade lite över hur skenet kan bedra. Sedan spanade jag lite på Alingsås från tågfönstret, kan det var något tro?