Två obehagliga känslor, den första värre än den andra

Att förstå att något har hänt med Ship to Gaza, men inte ha all information (för att man måste skynda till föreläsning) och därför känna magknipen komma. Obehagligt är bara förnamnet.

Den andra mer ytliga obehagskänslan är att känna sig liten och ung i matsalen på föräldramötet inför Gosegrisens skolstart. Jag skojar inte om jag säger att medelåldern var minst 40 där inne. Och självklart kommer alla fördomar som följer med lite dålig självkänsla - De är bara en massa "lyckade" villaägare och karriärsmänniskor som kommer ha bortskämda och otrevliga rika barn som inte förstår hur det är att ha fattiga studerande föräldrar. Men jag hoppas och tror att jag har fel...

En liten Iris

När jag kommer hem från en dags jobb väntar tre sjungande herrar på mig och ett stort rött paket med gröna snören. Gosegrisen har på eget inititativ pysslat ihop lite typiska Gosegris-gåvor. (Jag har liksom min mor aldrig uppmuntrat morsdagfirande.) Jag blev såklart fantastikst glad och charmas av blandningen av lite härligt glamourfrosseri och machofasoner.

På kortet stod det också Lisa Snälla. Bara så att ni vet.

04.00 eller stolt lillasyster

04.00 är tiden som jag kom hem i morse. Nöjd och glad. Det hade börjat ljusna och jag mötte tidningsbudet på busshållplatsen. Anledningen till min sena hemkomst var att jag hade äran att få vara med och fira min Stora Bror på sin examensfest. Sällskapet var angenämt, musiken fantastisk, spriten billig och mina brorsor var lika sugna på att tjuvröka som jag. Fantastiskt. Tänk att vara färdig med 5 års studier, verkligen inte illa. Jag jublade för fulla muggar när han vandrade röda mattan fram till Hysteria med Muse. Det var känsla i det. Stolthet och en liten gnutta avundsjuka. Men mest stolthet. Grattis Brorsan!

Dåligt samvete

I morse packade jag en finfin ryggsäck till Gosegrisen med äpple, apelsinklyftor och egen flaska med saft som han skulle ta med till en heldag i skogen (själva maten fixade fröknarna). Vi glömde ta med ryggsäcken till dagis. Typiskt. Jag är glad att jag inte var där när jag så Gosegrisens besvikna min, han skulle ju få saft idag. Stackars honom och stackars mig som inte kan skaka av mig mitt dåliga samvete. Nu, tillbaks till socialtjänslagarna.

Update:
Gosegrisen var inte det minsta besviken (såklart). Det var tydligen väldigt spännande och exotiskt att få äpple och saft med från dagis istället. Där ser man hur man kan oroa sig för småsaker i onödan.

Tänk vad bra det kan bli eller om att skjuta problem på framtiden

De sista veckorna, ju närmre slutet på maj vi kommit desto större har oron över maj- och juniekonomin varit. En semesterresa i slutet av juni i kombination med ingen inkomst och mycket liten sådan i maj har gnagt ganska mycket på mina stackars nerver och mitt tålamod. Jag har inte riktigt orkat ta tjuren vid hornen utan rätt och slätt lagt locket på och ignoretat samvetet när jag varit på affären och handlat mat eller kanske till och med köpt något onödigt. Men som ett brev på posten (det kom faktiskt ett brev på posten) så visar det sig att Kärleken inte får semestervikariatslön utan månadslön. Vilket betyder att han redan fått lön, ca 500 spänn, trots att han jobbar sin första dag på måndag. Jisses vad skönt. Semesterresan är räddad och förhoppningsvis kommer vi klara oss skapligt i slutet av juli ändå. Om vi är kloka. Förhoppningsvis.

Manisk måndag?

Måndagen ägnades åt föreläsning. 85 minuters köande på skatteverket för att få personbevis till Kärleken. Äta lunch på Jensens Böfhus. Säga upp mitt telefonabonnemang, i augusti väntar en iPhone... Hämta ut mitt och barnens pass, jag blev skitsnygg! Impulsköpa lite billiga kläder som jag inte har råd med. Vänta på att kvällens woek shop skulle börja. Bli inspirerad av en bra föreläsare med sorgliga konstateranden om jämställdhet och jämlikhet. Bli tilldelad rollen som blind man från mellanöstern och bara få flytta två av 15 steg fram i ett litet rollspel. Utvärdera. Vara övertrött. Ha svårt för att somna.

Sömnig söndag

Efter en sådan lyckad lördag är det inte utan att man blev lite trött på söndagen. Gästerna var också trötta efter att ha blivit väckta vid halv sju tiden eftersom de hade oturen att husera i tv-rummet. De hade dock friheten att dra härifrån när de ville, vilket de gjorde, till en filt i Slottskogen. Jag blev inte alls avundsjuk.

Eftersom Kärleken gett sig av till tentastudier ringde jag genast mina föräldrar för att få stöd denna sömniga söndag. Det blev en tur till hamburgerrestaurangen som börjar på mc och sedan till konstmuséets utställning som Gosegrisen bidragit till. Tyvärr gick det inte att utskilja hans alster bland allt kladd, så det var faktiskt ganska trist.

Väl hemma igen blev det lyxig slafs-söndagmiddag med fläskfilé, pommes frites och en fantastisk bearneasås. Glass och rabarberkompott till efterrätt. Tack kära mor och far.

Eftersom söndagen faktiskt var väldigt trött stod jag och borstade tänderna redan vid nio tiden. Sängen väntade kort där efter.

Lyckad lördag

Lördagskvällen blev fantastiskt lyckad. Så lyckad att jag först nu känner mig helt återställd och fått orken tillbaka. Maten var topp, sällskapet var perfekt (till och med Kärleken hade ork och lust att hänga på), drickat var gott och mystiskt starkt när drinkblandar-stina var framme. Jag var ingen tråkig tvåbarnsmor som slutade ha roligt runt nio "eftersom det är en dag i morgon också". Jag la mig först vid halv två och kände mig mätt, nöjd, glad och belåten. Mer sånt får det bli. Lite mer fånga dagen och skit i morgondagen behövs i mitt liv. Halleluja!

Lördagsskoj

Idag är det först picnic och heja-rop i slottskogen som gäller. Sedan blir det gäster, grill och middag här hemma. Det blir bra. Mycket bra. Och gott. Kanske prövar vi att grilla baconlindade bananer till förrätt, det ni!

Ego

"Storebror gillar Lillebror, och Lisa och Pappa. Men vet du vem jag gillar mest? Mig själv! Det måste man ju göra, annars är det ju tokigt!"

De tror kanske att vi lurades

Gosegrisens fröknar var här igår. En skara vanliga fröknar. En var lite torr, en pratade som en bebis och en verkade fullkomligt normal. Gosegrisen hälsade "Hej!" hövligt redan i hallen, men betedde sig på sitt vanliga blyga sätt, med det undataget att han faktiskt svarade på frågor och till och med efter en tid frågade fröknarna några egna frågor. När de gick efter en halvtimme och efter att ha suttit och ritat lite med Gosegrisen, fick jag förtydliga lite för dem att det verkligen var BRA att de kom hir, för att de skulle förstå att det här med att prata är ett helt nytt fenomen för Gosegrisen. Det gick nog bra men hur nöjd jag än är med Gosegrisen personliga framsteg blev jag lite sorgsen när jag tänkte på att han ska lämna de underbara pedagoger som han har nu.

Men Gosegrisen beskrev dem som jättesnälla för sin far senare. Det är ju hans åsikt som är det viktigaste, antar jag.

Bredvidgång

Jag fick en otroligt mjuk start på min karriär inom boendet. Igår var det nämligen årets första riktigt varma dag och dessutom hade de allra flesta fått sin pension. Så ingen var hemma. I vanliga fall är det runt trettio personer som äter var je dag. I går var det sju. Men det var lite skönt med mjukstarten också. Det fanns verkligen tid till att fråga och att i lugn och ro hinna studera hur man hanterar enkla saker som lån av telefon, fylla på de avancerade kaffeautomaterna eller städa ur ett rum. Nästa gång hoppas jag däremot på lite mer aktion, eller åtminstone lite mer folk. En sak är ganska säker; om det inte var aktion hos oss igår var det antagligen det någon annastans...

Medlut

I dag är det exakt en månad sedan Gosegrisens fröknar var här och hälsade på. Dagen då någon (antagligen han själv) bestämde sig för att dra ur proppen och låta orden flöda. Idag kommer Gosegrisens framtida fröknar hit för att hälsa på. Jag kan inte riktigt beskriva min lättnad över att saker och ting helt plötsligt faller på plats och rullar på. Det som för ett år sedan och i den förra stadsdelen kändes som en riktigt tung och brant uppförsbacke, har nu och här vänts till lite sluttande nerför. Inga konstigheter. Vill ni att vi ska komma hem er och om ni tror att det funkar, så gör vi det. Inte bara en eller för den delen två pedagoger, utan alla tre kommer hit idag. Det mest fantastiska den här gången är väl att det inte ens var vi som tog initiativet, utan en av förskolans personal ringde till rektorn på den blivande skolan och några timmar senare fick vi ett samtal där en vänlig själ frågade när det passade att de skulle komma och hur många gånger vi ville att de skulle ske. Jag hade inget svar där och då, utan blev så paff så jag fick be om att få ringa upp någon vecka senare.

Gosegrisen är nöjd och har bestämt att han vill pussla och pyssla med dem. Jag är nöjd jag med och ibland är det fantastiskt skönt med lite medlut.

Mycket att göra men härligt ändå!

Den här veclan är vad man skulle kunna kalla hektisk. För det första snorar jag något förfärligt och kan inte andas med näsan, men jag har bestämt mig för att det antagligen handlar om pollen/gräsallergi och ingen nedrans förkylning. Jag är med andra ord inte på väg att bli sjuk.

Idag ska jag som nämnts tidigare gå bredvid. Innan jag far iväg dit, är det bra om jag lyckats städa lite här hemma för i morgon kommer Gosegrisens framtida fröknar från skolan hit och hälsar på. Vi ska testa och se om det lyckade konceptet med hembesök kommer funka även här.

Kärleken tentapluggar och kommer och går som han behagar. Vilket ju är självklart eftersom jag räknar med att få göra det samma veckan innan min tenta. Förövrigt så kommer han och går inte alls som han behagar, ikväll jobbar jag och på fredag tar han Gullebullens tandläkarbesök. Men i lvrigt hoppas jag att han känner att han får komma och gå som han behagar...

På fredag kommer föräldrarna hit och vi ska tydligen fira dubbla 2-åringar lite i efterskott och ganska mycket i förskott. Det ska bli väldigt trevligt.

På lördag är det simskolan, konstmuséet, picnic i slottskogen, göteborgsvarvet, grillmiddag och stinbesök. Fantastiskt roligt och jag har just fått rapport om Rosévin och Rom som medtages, så min mynta på balkongen ska premiärskördas på lördag. Det vattnas i munnen på mig redan nu.

På söndagen är inget inbokat än, men jag hoppas på fint väder och en sväng ner till skogen och tjärnen med våra gäster.

En känsla av Kina

Varje morgon när jag tittar till bloggen, oavsett hur tidigt det än är, har jag alltid redan haft en läsare. Jag tror att det är Kina som ligger steget före alla andra. Det känns mysigt och tryggt. Inte Kina i sig kanske men svenska kineser är fina.

Spännande spännande

I dag ska jag äntligen få gå bredvid på stället som jag ska sommarjobba på. Det kommer finnas en hel del trasiga och intressanta människor där. Jag tar tjuren vid hornen och hoppas på det bästa. Hur det än blir kommer jag lära mig otroligt mycket på det här. Spännande och ganska läskigt.

Ovanligt

Klockan är 06.47 och Gosegrisen sover fortfarande. Det är mycket ovanligt. Men självklart har Gullebullen vaknat ovanligt tidigt idag då. Dags för ombytta roller kanske?

Reunion

1998 var sista gången så här många av kollektivbarnen sågs samtidigt. I lördags var det dags igen, det blev en lyckad tillställning med god grill, tur med vädret, många skratt och mycket nostalgi. Nästa kristihimmelsfärd ses vi igen. Yes! En gång är samma sak som en tradition.

Vi börjar alla närma oss åldern våra föräldrar hade när de köpte stället tillsammans. Läskigt men kul.

2-årsdagen!

Gullebullen har fyllt två. Det har firats med presenter, såpbubblor, ballonger och fredagsmys med pizza och Pomos Piano. Bästa presenterna var lätt en leksaksbuss och leksaksbil. Frågar man om han fick några presenterar svarar han entusiastiskt "buss bil". Han är en sann fordonsentusiast och gick under helgen och smekte alla bilarna på parkeringen samtidigt som han bönade "Snälla Mamma, åka bilen" eller "Snälla Mamma, titta traktorn".

Pannkakstårtan

Bus med ballonger

Såpbubblefläkten fungerade verkligen bra

Fredagsmys med pizza och Pomos Piano

Otroligt men sant!

På tåget hem satt vi i en vagn som kryllade av högljudda och allmänt missnöjda ungar. Mina barn däremot betedde sig som lugna harmoniska mönsterbarn som alltid sköter sig när de åker tåg. Jag satt bara och njöt och flinade lite över hur skenet kan bedra. Sedan spanade jag lite på Alingsås från tågfönstret, kan det var något tro?

Dirty trolleri

Gosegrisen trollade bort Gullenbullens napp iförd bara kalsongerna! Gissa vart vi hittade den? Nappen har snart kokat färdigt nu...

Stan är full av regnbågar

Göteborgs HBT-festival är inne på sitt fjärde år och nu börjar den synas för alla. Redan förra veckan kunde man njuta av regnbågsflaggor längs med hela avenyn. På mitt studiebibliotek vajade en liten regnbågsflagga i receptionen och i dag har spårvagnarna små regnbågsflaggor! Jag blir så glad, det är så fint på många sätt! Trist bara att jag lämnar stan under hela tiden festivalen pågår, men nästa år kanske!

Kommunikationsproblem

På torsdag drar familjen på minisemester för att fira Gullebullens födelsedag och för att ha en massa barndomsnostalgi. Själva återträffen har varit bestämd sedan länge, säkert sen januari eller tidig februari. Att vi sedan bestämde att fara dit redan på torsdagen bestämdes för någon vecka sedan.

So far so good. Det hela blev dock lite bekymmersamt, komiskt, förargerligt eller bara dråpligt när vi diskuterar packning och jag säger till Kärleken att vi får väl köra lättvikt och ha samma smutsiga kläder fram tills de andra kommer och då i alla fall byta om till hela och rena kläder. "Vilka då som kommer?" svarar Kärleken varpå jag bara kan utbrista "Men du kan väl för fan inte mena allvar? Vi ska ju ha återträff med alla barnen, det vet du väl?"

Tydligen inte, jag blev först otroligt sur men ju mer jag tänker på det desto osäkrare blir jag på om jag verkligen har sagt det till honom. Jag minns att jag har diskuterat det på Facebook, med mina föräldrar, mailat alla andras föräldrar och pratat om det med mina bröder men jag har faktiskt inget tydligt minne av att jag har berättat om det exakta datumet med Kärleken.

Mycket konstigt, men antagligen inte otroligt, däremot rätt så sorgligt. Vi går båda med en liten bekymmersrynka mellan ögonen och konstaterar att vi får nog bli bättre på att kommunicera. Hur fasen det nu ska gå till? Att få avsluta en mening medan barnen är vakna är i princip omöjligt och att vi kommer ihåg vad vi tänkte prata om när de väl somnat är inte så vanligt det heller och om vi mot förmodan skulle göra det gäller det att ha ork och lust att prata istället för att bara ligga utslagen i soffan eller surfa runt i en liten bubbla. Kanske dags för någon slags ny kommunikationsrutin här hemma. Vi gillar ju sånt, tror jag.

En trasig cykel

Vi måste spänna kedjan på Gosegrisens cykel, den ramlar av hela tiden. Undrar om den skulle må bra av lite olja också? Vi måste göra det nu eller snart innan Gosegrisens nyfunna glädje över cyklandet försvinner igen. Det är vårt ansvar. Inga mera slöa "vi gör det sen" fasoner från föräldrarna. Skärpning är det som gäller!

Så skör den är den där Lyckan...

...den kan försvinna i ett stort moln av irritation exempelvis när äldsta sonen tar en sten och repar fram och tillbaka på fina köksbordet.

Lyckliga smaklökar, lycklig Lisa!

Den här söndagens efterrätt blev rabarberkompott med kardemumma, serverad med gräddglass. Fasen vad gott det var! Jag blir liksom lite lycklig av riktigt god mat.

Support? 2

Det är trist att få hela lördagens planer med smidigt simskolebesök, passansökan x 3, barnskoinköp x 2 och födelsedagspresentsshoppande grumlade på grund av en ortopedi-jour som stått inbokad i kalendern i flera månader. Men men, jag tänker satsa på simskolan, resten förutom passen går ju att fixa på söndagen. Skola på en lördag va? Det är synd om vissa..... fruar.

Nytt liv nya vanor

Jag har inte riktigt vant mig vid att inte behöva vara Gosegrisens språkrör längre. I går sa han högt och tydligt hej till två av mina klasskamrater när jag presenterade dem för honom på bussen. Jag får fortfarande sensationskänslor när något sådant händer. I morse rev han sig på ryggen när han gymnastiserade i soffan och på vägen till förskolan frågade jag av gammal vana om han ville att jag skulle berätta för fröknarna att han gjort sig illa. "Nej det behöver du inte, det kan jag göra själv!" Som sagt jag har inte riktigt vant mig vid min nya självständiga son, men oj så jag njuter av hans nya liv och hans nya frihet!

Min son diplomaten

"Nu ska jag ola och se vem som är dummast av dig och pappa. Hamnar den mitt emellan er är ni lika dumma båda två!"

Och vet ni va? Det gjorde den!

Mycket viktig information...

... kanske inte, men förhoppningsvis kan jag få någon att bli avundsjuk på mig vilket är ett mål i livet i sig (väl). Bla bla bla. I alla fall:

Jag sov sensationella tio (10!) timmar i natt. Jag Lät meddela Kärleken att jag kände mig trött när jag skulle natta barnen så han fick gärna väcka mig vid halv nio sisådär om jag inte hade kommit ut då. Det gjorde han och jag gick upp tjugo minuter senare för att borsta tänderna och sedan återvända till sängen och klockan nio sov jag nog redan. Så min gissning är att det blev ca tio timmars sömn och klockan sex i morse vaknade jag utvilad, men låg ändå kvar och drog mig 45 minuter till. Tänk vad glad man kan bli över lite behövlig sömn!

Sommar och drömmar

När jag gjorde om färgerna här på bloggen läste jag igenom min lilla faktaruta här till höger och inser att det mesta fortfarande stämmer. Det som håller på att förändras är att jag börjar vänja mig vid svamp och skaldjur i och för sig begränsat till stekta/grillade champinjoner och färska räkor men ändå, det är ett framsteg.

Däremot drömmer jag fortfarande om pengar på banken, chartersemester och goda drinkar och förhoppningsvis kommer delar av drömmen gå i uppfyllelse i sommar på det här stället tillsammans med hela min stora familj. Det ska bli så mysigt och jag hoppas att Tunisien inte sätter stopp för spritdrinkar, om så är fallet kan jag tänka mig någon annan form av alkohol i stället.

Jag längtar förfärligt mycket efter två veckor vid havet med min söta familj. Gullebullen ska få UV-badkläder och lämplig badutrustning i födelsedagspresent och den lite mörkare Gosegrisen ska få behålla sina vanliga badbrallor men få ett par cyklop i födelsedagspresent för en så rolig badsemester som möjligt. Åhhh, vill åka nu!

Provar något nytt

Gosegrisen hade feber igår och måste alltså vara hemma en feberfridag också. Det verkar han vara idag. Men jag har ingen lust alls att missa en halvdag om SoL (Socialtjänstlagen) i skoaln så jag tänkte prova och se om det går att ta med sig en Gosegris, en dator och ett par hörlurar till skolan, kanske någon muta i form av halstabletter kommer blinödvändigt också. Men för hoppningsvis kan Kärleken komma ifrån sin obligatoriska heldag redan vid lunch och då slipper jag experimentera med det idag, även om jag faktiskt är lite sugen på att se hur det kommer att gå. Det kan nog till och med bli riktigt mysigt, kanske...

05:15

"Vet ni vilken stad som rimmar på Anneli? Partelli! Har jag varit i Partelli någon gång?"

Jag gillar att möblera om...

... och eftersom vi flyttat in i en tvåa som vi bara kan möblera på ett sätt, om vi ska behålla våra gamla möbler, försöker jag stilla suget efter en ommöblering genom att göra om här i bloggen. Jag gillar det. Det känns vårigt och somrigt och fint med vitt, grönt och blått. Vad säger ni?

Support?

"Tror du inte världen har en viktigare uppgift för dig än att du ska ändra färgen på din blogg?"

Trerätters söndagmiddag

Mojitos till förrätt/laga-mat-drink

Quinoa, rödbets- och fetaostsallad med stekt lax. (citron, valnötter, finhackad rödlök och babyspenat)

Fruktsallad med vaniljglass

En flicka

Barnen har fått en ny kusin, Kärleken har blivit morbror för fjärde gången och jag får väl lov att kalla mig för Moster Lisa. Det blev en tjej, fantastiskt, vi trodde inte det var möjligt. Grattis kära L, A, S, T och T!

Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig!

Igår bestämde vi oss för att utöka Valborgsfirandet med räkor och vin och Stora Brors familj. Vid fyra skulle jag bara sticka iväg och inhandla smarrigheterna och när jag står och väntar på bussen ringer Kärleken och säger "Gullebullen har spräckt läppen, du får komma hem igen". Jag raskar hemöver och när jag kommer hem börjar jag prata om sådana dära tejpar som man tejpar ihop sår med. Kärleken ber mig titta på pojken och påstår att det nog behöver sys. Det trodde jag också när jag såg läppen. Det såg ut som en sprucken varmkorv som det forsade blod ur. Mörkrött blod. Och stackars Gosegrisen som är livrädd för skador och blod satt inne på sitt rum och gnydde med en väldigt vit nyans i ansiktet. Jag packade ihop Gullebullen, en flarra vatten och lite blöjor och tog bussen bort till barnakuten som ligger alldeles i närheten. Mycket riktigt behövde det sys. Så medan jag och Gullebullen väntar på att träffa läkaren ringer jag kärleken och nämner något om en fiskbil utanför Ica som kanske står kvar när vi åker hem igen. Det gjorde den inte, för vi kom hem igen först klockan tio. I morse.

Det visade sig att för att sy en så liten kille i ansiktet behöver de sövas och det blev inte av förrän klockan tre i natt. Men oj vad bra omhändertagna vi blev. Så fort vi fick veta att han skulle sövas fick vi komma till kortvårdsavdelning och både mamman och pojken fick en säng att sova i. Men det blev ju inte aktuellt förrän Gullebullen hade sprungit 500 varv ute i korridoren och stått upp på cyklarna i lekrummet och riskerat sitt liv på andra vis. Men med hans vildhetsgrad (han är nog ändå "den vilda bebin" personifierad) är vi ändå mycket nöjda med att vi besökte en akutmottagning för första gången strax innan hans 2-års dag.

I morse vaknade han upp pigg och sprallig som vanligt och mamman i sängen bredvid frågade om narkosen kanske har gjort honom lite speedad. Nejdå, det är hans normaltillstånd muttrade jag.

Nu har han slocknat i soffan och för första gången på länge får jag hjärtklappning så fort ungen gör något. Han hoppar högt i vår dubbelsäng och slänger sig handlöst framåt på ansiktet, utan att ta emot sig med armarna och visar inte med en min att det skulle göra ont. Jag hoppas verkligen att de 6 små stygnen håller.

Jaja, helgens planer har liksom kommit av sig och just nu är jag glad om jag orkar komma på vad vi ska ha till middag ikväll. Jag kan ju inte gratulera mig till en god natts sömn direkt...