Tisdagmorgon

börjar klockan 5.30 av att Gosegrisen är ovanligt pratglad och ligger i sängen och funderar kring olika favorit-lego-byggsatser. En timme senare får han istället psykbryt när jag säger att vi inte kan fira hans födelsedag i Dalum eftersom jag och Kärleken antagligen kommer jobba då. Då bestämmer han sig för att aldrig mer gå upp och inte fira sin födelsedag i år alls, för den kommer ändå bara bli jättedålig. Trött som jag var fick han kanske inte den empati han förtjänade. Men nu sitter han i soffan och smaskar på sin fjärde smörgås, det kan vara så att hungern förstorade domedagskänslan för honom. Det vore ingen nyhet i sådana fall.