Gosegrisen sover än. Dock inte av narkosen utan av det lugnande. Jag väntar troget vid hans sida, men börjar snart halucinera om mat. Har inte ätit sen sju i morse, har sympatifastat med Gosegrisen. En vänlig sköterska gav mig ett glas saft för att jag ska hålla ångan uppe. Vad fint det hade varit med några ostmackor också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar