Det verkar inte vara lätt att vara åtta år och vänta på ett syskon. Helt begripligt såklart. Som att vänta på tomten eller något okänt och inte vet exakt när set kommer hända. Jag förstår att det är påfrestande, det tycker vi alla. Men snart får jag ett psykbryt på Gosegrisen om han inte lugnar ner sig lite. Antingen är han hysteriskt glad, hysteriskt sur, hysteriskt ledsen, hysteriskt arg eller hysteriskt frustrerad. För tillfället är han bara lugn när sover.
Stackars barn, stackars föräldrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar