Jag hade ingen tredagarsblues, jag tyckte det var lite konstigt. Men idag en vecka senare verkar den ha kommit hit. Brösten spränger och värker, det mesta känns trist och hopplöst, Mini är ful och brorsorna irriterande och och ocharmiga. Jag är bitter. Kärleken är den ende som inte missbehagar mig just nu. Och jag har inte gråtit heller, vilket jag väl borde göra snart, det känns förvisso mer troligt att någon får sig en rejäl avhyvling.
Jaha. Det var väl allt för idag. Tanken på nästa vecka när Kärleken jobbar 10-18.30 ger mig fetångest. Men det ska jag gnälla mer om någon annan gång.
Suck!
Du måste ha hjälp nästa vecka, annars börjar nog jag gråta vid blotta tanken.
SvaraRaderaJust fan, så känns det ju fram och tillbaka... Stor kram, du är skitbra!
SvaraRadera