Herregud! Här har jag gått omkring och tyckt synd om mig själv eftersom Kärleken jobbar den här veckan. Men inte sjutton är det mig det är synd om. Det är ju Kärleken det är synd om. Tänk att behöva lämna sin fru, sin nyfödde son och två underbara äldre söner för att åka och jobba varje dag! Det hade då jag verkligen inte velat göra. Inte redan efter två veckor. Inte när alla andra är lediga och har semester. Inte någon gång, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar