Ibland eller snarare för det mesta när jag ammar Mini, och någon av hans brorsor kommer för att gosa, kan jag bli lite hysterisk. För det mesta är det min äldsta underbaring som inte kan hålla sig borta från sin älskade bror och sin mjuka mamma. Tyvärr så har jag vissa problem med detta, just under pågående amning alltså. Jag får panik, känner mig oerhört trängd av all närhet och får lätt ett utbrott och ber det äldre barnet lämna mig ifred.
Härom dagen fick jag dåligt samvete över mina okontrollerade utbrott och försökte förklara hur det kändes och drog till med något om HORMONER, men lyckades inte så bra utan utbrast:
"Jag vet faktiskt inte varför det blir så"
Då svarade min älskade genomkloka 8-åring:
"Jag vet varför det blir så! Det är för mycket KÄNSLOR helt enkelt!"
Huvudet på spiken och hatten av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar