Jag är så trött. Så jävla trött. Jag har svårt att se ljuset i tunneln och undrar om jag överlever den här veckan. Kan någon ge mig en veckas retreat på en solig ö tillsammans med min familj som jag aldrig träffar nu för tiden?
Total förvirring råder. Igår vid halv sju fick jag ett sms. "Nu kom din pappa" stod det. Kärleken lite överraskad över att svärfar plötsligt dök upp. Det enda jag förmådde mig att svara var "ojsan". Det var visst redan måndag och när jagtänker efter hade han ju frågat om han fick sova över. Det vara bara det att måndagen kom så fort och att jag inte förstod att det var måndag. Vi hann i alla fall ses i 45 minuter i soffan igår kväll innan jag var tvungen att gå till sängs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar