En studie som känns i hjärtat.

Jag står i köket och spanar på Gosegrisen (samtidigt som jag lyssnar på gullebullen som bajsar och sjunger the final countdown). Hur som helst. Gosegrisen hänger på staketet till grannflickornas uteplats. Han vill liksom vara med men avvaktar lite där utanför staketet. Till slut går han in på gården och börjar prata lite. Han avancerar längre och längre in på gården. Till slut smyger han fram och lutar sig mot en bänk. Några minuter senare halvsitter han lite på bänken för att sedan lite osäkert backa mot ryggstödet och sätta sig till rätta. Det kändes så "åhhhhhhhhh" i hjärtat att studera detta tysta skådespel. Jag är övertygad om att det inte var jobbigt alls för Gosegrisen. Bara ett naturligt försiktigt sätt att ta kontakt med barn han inte leker med så ofta. Men det lämnade inte mamman oberörd. Hon tyckte han var världens modigaste. Nu leker de och har kul ihop. Såklart.

Jag inser att det här säger mer om min underliga och oförståeliga sociala oförmåga till mingel och att ta kontakt med ytliga bekanta än om gosegrisens förmåga att skuffa vänner. Det är han ju tydligen jäkligt bra på.

Valborg

Dagen började med att jag redan igår kväll bestämde mig för att skita i dagens föreläsning. Jag tänkte helt enkelt prioritera sömn för att orka med ett valborgsfirande idag. Sovit har jag gjort och faktiskt har jag pluggat också. (Men jag inser att jag måste fortsätta gå på föreläsningar för att lära mig så mycket som möjligt till den femte juni när min gravid-i-åttonde-snart-nionde-månaden-hjärna förväntas klara av en salstenta mellan 6 och 9 på kvällen... hähähä) Snart dags att hämta barn och släppa dem lösa på mataffären för att få välja lite lyx till kvällens picnic. Det kommer bli så idylliskt på affären, de kommer rart och vänligt fråga om de kan få just sin kaksort och kommer inte alls gnälla över orättvisor och annat. Framför allt kommer de lyssna på allt jag ber dem om och svara "Ja, Mor" och "Nej, Mor" närjag tilltalar dem. Självklart kommer det inte bli så. Jag är väl inte dum heller. Och vem fasen vill ha barn som svarar så på tilltal? Glad Valborg!

Arbetsmyra med habegär.

Gosegrisen har känt ett stort pengabehov hela helgen. Han har bett om att få sälja pokemonkort och böcker. Men vi har sagt nej. Han har med våld försökt få fler lösa tänder för att kunna casha in några guldtior. Vi har gjort klart för honom att om månadspengen är slut så är den och då får man vänta till nästa månad med att köpa den där hett önskade pokemonfilmen. Men Gosegrisen har inte gett sig och frågat om han kan få jobba till sig pengar. Ok tyckte vi men hade inget bra förslag på arbetsuppgift. Gg föreslog att hjälpa till med disken. Vi sa nej med motiveringen att hjälpa till med disken ska man kunna göra utan att få betalt. Till slut kom jag på att om han hjälper till att rensa rabatterna och mellan stenplattorna på baksidan samt plockar bort alla påskfjädrar ur syrenen, så skulle han få 50 kronor. Snabbt räknade han ut att det då bara saknades sex kronor för att ha råd med sin film. Han erbjöd sig då att hjälpa till att stöda lägenheten för att få dessa sex kronor. Så klockan tio i morse var lägenheten städad. Gg vek filtar, plockade smutstvätt och putsade spegeln och köksdörren så det stod härliga till.


Eftermiddagen spenderade han i stekande sol kravlandes på alla fyra på vår baksida flitigt rensandes. Självklart hjälpte pappan till också, men det var ett riktigt teamwork. Det blev super fint och nu är vi riktigt sugna på att plantera och göra fint. Pengarna har han verkligen gjort sug förtjänt av. Min älskade arbetsmyra.

Söndagmiddag

Piroger med köttfärs eller spenat och fetaost. Åååååh vad gott!

Framtidens stora fråga

Bil eller inte bil? Halva jag drömmer om friheten en bil skulle ge oss. Den andra halvan lider av de oerhört knapra ekonomiska konsekvenser det skulle ge oss under min föräldraledighet. Helgens todo blir därför bland annat att undersöka möjligheten med en bilpool.

3/4-dels graviditet

Det kan ju hända att jag spricker innan tiden gått ut.

Ledig lördag

Idag överraskar våren med sol och värme.

<3 min familj

Njuter av att fylla kylen och skåpen med god mat att fira fredagsmys med.

Känner ett enormt behov av att få vara nära min familj. Få njuta av det som gör oss unika, få älska dem och vara tacksam över att vi alla finns till.

Lättad.

Man kan ju gå upp med sin c-uppsats i oktober också. Gud vad bra! Det ska vi göra istället. Det ger oss den extra vecka tid som vi behöver för att bli färdiga utan att dö av stress på kuppen. Jag är så lättat över det här beslutet att nu när jag slappnat av kom tröttheten som en flodvåg över mig. Måste faktiskt gå och lägga mig nu.

Hjälp!

Jag är så trött. Så jävla trött. Jag har svårt att se ljuset i tunneln och undrar om jag överlever den här veckan. Kan någon ge mig en veckas retreat på en solig ö tillsammans med min familj som jag aldrig träffar nu för tiden?

Total förvirring råder. Igår vid halv sju fick jag ett sms. "Nu kom din pappa" stod det. Kärleken lite överraskad över att svärfar plötsligt dök upp. Det enda jag förmådde mig att svara var "ojsan". Det var visst redan måndag och när jagtänker efter hade han ju frågat om han fick sova över. Det vara bara det att måndagen kom så fort och att jag inte förstod att det var måndag. Vi hann i alla fall ses i 45 minuter i soffan igår kväll innan jag var tvungen att gå till sängs.

Är det måndag?

Läser i diverse bloggar att det tydligen är måndag idag. Det är det. Och jag har haft måndag i sju dagar och kommer ha det i ytterligare sju innan det blir tisdag som leder till fredag som leder till helg och ledighet. Stackars mig.

En hyllning

Min partner in C - som i c-uppsats tycker att jag ska blogga om hur fantastiskt begåvad hon är. Briljant så det smärtar är hon. Vem som helst som ser bilden förstår ju hur rätt hon har.

Vad gör Lisa?

Hon skriver c-uppsats. Vi ses på andra sidan. Alltså efter den 23 april. Hoppas ni alla har lediga och trevliga helger. Ledig helg har inte jag, men jag hoppas att den kan bli trevlig.

Firat och syndat!

Jag drack ett glas väldigt dyr och väldigt god champagne igår. Det var vansinnigt gott ihop med mögelost och finnkrisp. Nu ska bebisen inte få mer alkohol förrän den nåt vuxen ålder. (Men jag fick verkligen mersmak och tänker att det ska vi unna oss oftare i framtiden. Mums!)

Men vad hände då?

Jo. För tio år sedan idag. Den elfte april. Jag tror det var en torsdag. Hur som helst så var Kärleken to be på fotbollsträning långt bort i skogen och jag försökte verka cool och opåverkad (vårt stundande förhållande höll vi ju dessutom hemligt i några veckor till en början) nere i strandparken spelandes boule i goda vänners lag. Jag minns inte så mycket av den där sammankomsten. Jag minns desto mer av en sms-konversation jag hade med Kärleken. Någon av oss och jag minns i ärlighetens namn inte vem hade samlat mod och messat följande till den andre:
"NU KÖR VI"

Det var förmodligen inte så det gick till men i mitt minne slängde jag allt vad jag hade för händerna (förhoppningsvis inga bouleklot) och sprang lycklig raka vägen hem till Kärleken när den andras av oss messat sitt bifall till svar. Och sen dess har jag aldrig sprungit till någon annan än honom. Och jag måste säga att jag var lycklig då, men är åtminstone tio gånger lyckligare idag, tio år senare.

Det känns skönt att:

Bara sammanställningen av vårt resultat har fler tecken och ord än vad hela vår b-uppsats hade. För här handlar det om kvantitet och inte kvalitet...

Insikt

Mina barn ska få ett småsyskon att beundra, älska, vara svartsjuk på och beskydda. Det är ju alldeles fantastiskt!

Konferens med Kärleken

Idag för tio år sedan hade Kärleken och jag ett viktigt och allvarligt snack med varann. Det hade precis gått upp för oss att vi visst var kära i varandra. En glad upptäckt kan man ju tycka och det tyckte ju vi med. Men det läskiga var ju att besluta vad vi skulle göra med upptäckten om den uppstådda kärleken. Det fanns ju så mycket omständigheter att ta hänsyn till. Vi kom inte fram till något vettigt svar eller någon vettig lösning den där dagen för tio år sedan. Jag misstänker att vi båda två var rätt så skräckslagna helt enkelt. Kvällen slutade i alla fall med att jag konstaterade att det vore väldigt skönt om det bara var att säga "nu kör vi". Men så modiga var vi inte, åtminstone inte den dagen.

Vältrar mig i självömkan

Sitter i sängen och försöker komma igång med skrivandet. Utanför draperiet (inte någon dörr som stänger ute ljuden åtminstone lite) bråkar barnen om sin pappas uppmärksamhet. Det var med stor möda jag tog mig ur sängen i morse med min ömma rygg alternativt foglossning. Till råga på allt drog jag på mig en nackspärr modell värre vid frukosten. Ni vet så där så att det inte ens går att ha huvudet rakt upp utan huvudet lutar lite åt det håll där spärren inte är. Det brukar gå över rätt så snabbt med voltaren, men det får jag ju såklart inte äta. Det mest störiga är att jag faktiskt inte gjorde någon plötslig rörelse utan vred huvudet i sakta mak åt vänster för att titta på det min yngsta son pekade på. Mitt i rörelsen sa det stopp och jag började skrika av smärta. Suck! Vad synd det är om mig.

En liten tröst är att jag hör diplomatiska samtal mellan barnen där ute i vardagsrummet nu. Och i eftermiddag kommer mamma och pappa. Det blir bra. Oooops, nu var det visst slut på diplomatin och den yngsta gråter. Hur ska det här sluta!?

Gött trött!

Har fixat i lägenheten idag. Tvättat och satt upp tavlor. Klippt gullebullens hår. Ätit goda piroger. Gosegrisen var ute i sex timmar under eftermiddagen och gb tre timmar. Vilket resulterade i att de satt blick stilla i soffan och såg en film utan att så mycket som sprattla med en lilltå. En skön dag helt enkelt. Synd bara att det verkar som om jag dragit på mig foglossning. En helt ny erfarenhet och inte ett dugg trevligt. Tänker gå och lägga mig nu. Vila min ömma kropp och mitt trötta huvud. Det behövs, för morgondagen ska ägnas åt c-uppsats igen. God natt!

Gravid!

Påskäggsjakt

Försöker mysa

Vi försöker oss på fredagsmys med två barn som inte varit ute på hela dagen. Humören på barnen är ok men något lugn och ro till myset är det inte. Är det mys då?

Filmkväll!

Laddar för filmkväll. Kvällen bjuder på avsnitt fyra i BBC:s stolthet och fördom med Colin Firth. Kanske det bästa avsnittet ever.

För övrigt ägnar jag mycket tankeenergi åt vad jag vill snaska i mig under kvällen. Just nu lutar det åt dillchips med dilldip. Mmmmm.

Surkärring.

Har haft en trevlig söndag med gäster och lite behövliga inköp på stan. Synd bara att jag avslutar helgen sur som ättika och utan att ha anledning att vara sur. Min enda logiska förklaring är trötthet eller hormoner. Tror det senaste är mer rimligt.