Sjuk i huvudet...

Jag är förkyld. Och trött i huvudet, fortfarande. Kombinationen förkylningstjock i huvudet och trött av alla intryck. Ger helt enkelt en känsla av att vara sjuk i huvudet. Så är det.

Jublar

Om man glömmer bort sig, glömmer hålla tummarna, Kan man få positiva besked i alla fall. Fick det första positiva beskedet om min mamma, sedan helvetet i februari, idag. Så skönt att medicinen har effekt. Jag är så lättad för tillfället att jag blir alldeles gråtmild. Även om det aldrig kan försvinna, är det en oerhörd lättnad att veta att det bromsas och går tillbaka. Halleluja!

Jag älskar min familj.

Vi har haft en fantastisk dag på Liseberg. Den började i gråt och tandagnisslan precis utanför ytterdörren när Gosegrisen upptäckte att det regnade och vägrade ta på sig regnkläder. Men efter det har det bara blivit bättre och bättre. Vädret blev perfekt, lagom fult för att orsaka korta köer. Vi har bara åkt och åkt och åkt i sex timmar med paus för lunch, glass och sockervadd. Så himla roligt. Väl hemma åt vi upp gårdagens pizzarester och alla var nöjda och glada. Barnen gick till och med frivilligt in i duschen. Helt utan konflikter. Ibland klaffar allt. Nu väntar läggning och sedan soffläge. Jag har en sådan underbar familj. Älskar den.

Det händer mycket nu:

Det händer så mycket att jag knappt har tid att blogga, som kanske märks.

Den första praktikveckan har varit toppen och jag längtar till nästa vecka när den fortsätter. Vilken tur att den håller på hela terminen.

I fredagskväll hade vi kräftskiva hos Långa Bror och hela stora familjen var där. Mina kronärtskockor var mycket goda.

Igår var det fest på gården och vi lyckade sälja en massa böcker, skivor och dvd:er. Ett väldigt trevligt arrangemang, synd bara att det regnade. När Gullebullen behövde gå hem och byta till torra kläder för andra gången, gav vi upp och stannade hemma resten av kvällen.

För gårdagens vinst och sparbössesparade pengar går vi idag på Liseberg. Alla pantperngar under åren som gått har hamnat i sparbössa, som vi fick öppna med konservöppnare igår. Vi har ju inte pantat burkar för över tusen kronor på ett år, men kanske hälften. Barnen är eld och lågor och hänger på oss, sprallar och kan inte vänta längre på att vi ska ge oss av.

En händelserik helg, men rolig. Nu längtar jag till nästa helg när vi inte har någonting inplanerat hittills. Min planerade första löprunda för säsongen har det inte alls funnits tid till. Jag tar den en annan dag...

Tillslut en fråga:

Kan dina (eventuella) barn leka själva? Mina verkar vara sällsynt dåliga på det, eller så är det normalt...

Slut i huvet och om en klok fröken.

När Gosegrisen började skolan i måndags höll fröken en liten föreläsning för oss föräldrar. Hon sa att det var viktigt att vi tänkte på att inte boka in gör mycket på fritiden för barnen den närmsta tiden. De behövde sova mycket och ha tid att återhämta sig efter skolan. Det är mycket för dem nu, med nya vänner och nya rutiner. Tänk själva efter hur det är när man börjar på ett nytt jobb, uppmanade hon oss föräldrar. Jaja, tänkte jag. Klokt förvisso, men ändå...

Idag hyllar jag fröken K. Jag förstår precis vilken känsla hon var ute efter att beskriva. Jag är fullkomligt färdig, både i huvudet och kroppen. Samtidigt som jag är lite uppe i varv och längtar till i morgon. Jag ska dock verkligen lyssna på kloka frökens råd och lägga mig och god tid och gå till praktiken pigg och utvilad i morgon.

Är jag redo?

Min praktik börjar idag. Läskigt värre. Jag har en tendens att förstora upp läskigheten i alla nya och främmande situationer. Idag är inget undantag. Men oftast så förvånas jag över hur oläskigt det blev till slut.

Jag får helt enkelt ha lite mer tilltro till mig själv och lita på att jag kan något. Inte konstant vänta på att någon ska genomskåda bluffen Lisa.

Åhhh, jag är så nervös.

Men jag är bannemej redo. Och kompetent. Och bra med människor. Och inte alls blyg, rädd och osäker.

Kom igen nu!

Sponsrad av:

Sponsrad av:

PAPPA

Jag får nog skaffa mig en t-shirt med den texten på när jag springer mitt göteborgsvarv, som jag nyss anmälde mig till, i vår. Jag är mycket tacksam för hans generositet och för att han är så svag för att hans barn för traditionen med löpning och efterföljande fest vidare.

Smått klaustrofobiskt

Instängd i ett pyttelitet hus på lekparken. Men vad gör man inte för att få en portion kakglassmat...?

En soffpotatis saknar skogen

Jag saknar löpningen ganska mycket. Efter en minst sagt slapp sommar känner jag att kroppen riktigt Längtar efter hög puls, flås och tiden för mig själv i skogen. Jag ska sätta igång igen. Snart. På lördag blir nog bra!

Pustar ut

Sitter i soffan och gottar mig med en campari och tonic. Pustar ut efter den här sommarens sista arbetsdag och hoppas att jag hinner ladda batterierna innan min praktiktermin (med 8-17-jobb) börjar på onsdag. Det ska bli skoj. Jag är nervös. Spännande.

Sista dagen

På väg till sommarens sista arbetsdag!

Jobbhelg

Gör mig redo för sommarens sista jobbhelg. Det ska bli skönt att få komma dit och avsluta på riktigt. Det har liksom varit lite frustrerande att vabba bort halva min sista arbetsvecka. Men nu är jag på't igen!

Svammel

Jag inser att jag hunnit göra väldigt mycket den här sommaren, men hur i all världen kunde den gå så fort? På söndag jobbar jag min sista dag, på måndag börjar Gosegrisen första klass (hur kan sju år gått så fort?) och på onsdag börjar jag skolan. Jag har min praktiktermin nu och ser verkligen framemot den. Men jag är inte riktigt redo än. Jag känner mig redo kunskapsmässigt, det har varit skönt att få ladda upp lite med jobbet, jag har känt mig lite professionell så att säga. Men jag känner mig inte riktigt redo mentalt. Hur i all världen kan det redan vara slutet av augusti. Men jag antar att jag har måndag och tisdag på mig att ladda och när pengarna börjar trilla in i slutet av månaden ska jag handla lite nya vuxenkläder, som inte är förstora, så att jag känner mig redo även klädmässigt. Tjola hopp, tjola hej. Just nu känner jag mig mest rastlös, vilket ju kan bero på att jag varit instängd i lägenheten med sjuka barn i fyra dygn snart. Gah. Jag måste nog börja springa snart igen. Min kropp behöver det. Min vikt behöver det. Mitt tålamod behöver det.

F som i fira

Dags att fira igen. Kärleken arbetar sin sista dag för den här sommaren och jag tänkte överraska med hemmagjord pizza och annat lyx. Barnbidraget trillade in redan idag och räddade vårt firande. Men att jobba sommarens sista dag innebär tydligen att man ska bli färdig med allt man inte hunnit med. Så om han har tur hinner han med 18-tåget från grannstaden. Vi kan med andra ord räkna med att se honom tidigast runt 19. Barnen och jag får visst fira ensamma till en början. Men det är klart, om jag fortsätter att surfa ett tag till är maten inte klar förrän 19 i alla fall. Frågan är om mina två feberloppor har tålamod att vänta tills dess. Jag tror inte det, bäst att sätta fart. Oj vad här ska firas!

Apropå gårdagens strejk

Tipsatack till Jenny!

Tjoho!

Det är rent. Jag är nöjd. Jag är bra.

(nu jan jag ägna mig åt mina två (!) febriga söner, åtminstone fram till middagen)

Hmm...

...kanske borde vi gå ut med våra gamla tidningar lite oftare. Nederst i högen låg en tidning från 15 maj. Det är tre månader sedan. En gång i månaden borde ju vara ett rimligt mål.

Det börjar likna något

Jag tror att jag ska ha ambitionen att freda linneskåpet från allt vad laptops och sladdar heter hädanefter.

(Jag förstår att ni alla är mycket intresserade av min städning, jag menar det är det ju ingen annan som gör, så jag kan nu glädja er med att idag är det dags att dammsuga, damma och skura)

Fortsättning följer...

En mamma som strejkar

För en timme sedan sa jag till barnen att det var läggdags. Precis som alla kvällar blev den äldste förbannad och den yngste busig. De skulle ha frukt sa de. Vi har ingen frukt, då bröd helvetet ut. Jag berättade att jag inte tänkte göra någonting för dem mer ikväll. Inte borsta tänder, inte läsa saga och inte natta. Jag tänker ta mig faen aldrig mer lägga barnen. Typ. Kärleken sköter ruljansen i köket och tog även med sig den äldste till affären och köpte frukt. Utan min tillåtelse. Pjosk fnyser jag. Nu servar han dem, samtalar med dem och gör makor. Pjosk säger jag. Från morsan är det hårda bud som gäller från och med nu. Vill man ha hjälp med något får man ta emot den när den erbjuds. Gör man inte det, så är det kört. Tuff shit.

Jag väntar med spänning på vad som kommer hända snart när Kärleken kanske förväntar sig att jag lägger barnen. Har inte bestämt mig än om jag ska göra det för hans skull eller strunta i det för att markera för barnen att nu är det nog. NOG!

Banan, kaffe och panodil

Kan göra under. Här kommer därför två före-bilder.





Förhoppningsvis kan jag snart bjuda på några trevliga efter-bilder också!

Faen också!

Idag skulle ju vara dagen när jag var pigg och städsugen. Jag skulle passa på att plocka, dammsuga, damma och skura medan Gosegrisen var på fritids en kortis och Gullebullen skulle vara lugn och nöjd i soffan. Istället känner jag mig tjock i huvudet, snorig, trött och med en lätt huvudvärk. Gullebullen är störigt pigg med en lätt feber, den stiger säkert ikväll.

Alltså: jag orkar inte städa men får samtidigt inte vila eftersom Gb kräver min uppmärksamhet. Jag tror jag ska muta mig till lite slapp i soffan med hjälp av en film.

Håll nu tummarna att jag håller mig pigg och frisk.

Steg 1 i projekt Rensa/Städa

Kaoshyllan i badrummet är organiserad och snygg. Jag önskar att jag hade modet att bjuda på före-bilder i vårt projekt, men jag skäms för mycket för att visa upp vårt stök. Jag ser däremot fram emot att visa upp många efter-bilder den närmsta tiden.

(tyvärr är städorken slut för idag, så ny bild kommer nog tidigast i morgon)

VAB

Efter en vecka på dagis är det självklart (men ändå väldigt överraskande) dags för terminens första VAB. Trist tycker jag. Jag fick vara den som offrade jobbet. Hoppas de får tag i vikarier. Så här i semestertider jobbar ju vi vikarier redan. Jaja, sånt är livet.
kanske lyckas jag skapa lite ordning här i hemmet de här dagarna. Det vore ju bra!

Pricken över i

Vi åker dubbeldäckare hem till allas vår glädje. Samtliga gött trötta efter åtskilliga timmars lek i bubbelpool, vågbassäng och rolig vattenrutchbana. (hur fan stavas det?) En power nap i bussen skulle sitta fint!

Dagens äventyr

Dagen började på djurparken. Vi såg en massa spännande djur, åkte tåg, lekte på lekplatser och Gosegrisen fick en tiger "Tigis" som "det är otroligt att någon kan vara så rolig även om den inte lever". Vi har även hunnit med bus i hotellets bubbelpool där vi hade turen att få vara ensamma. McDonalds och sedan Cars 2 avslutade dagen.



Nu känner vi oss alla fyra lika trötta som den här giraffen ser ut att vara. Förhoppningsvis somnar barnen ganska snart, då kanske Kärleken och jag hinner med en kall öl innan vi också slocknar.

Lycka 2

Är att som förälder till två minst sagt sjövilda och envisa ungar på ett Scandic hotell. Innan vi gick in i restaurangen var jag tvungen att läsa reglerna för barnen, lite kortfattade löd de typ så här:

- skratta högt
- kliar det i näsan - peta direkt
- har du tappat en tand - visa gluggen för alla du ser
- gör bubblor med sugröret
- spring i korridorerna, de är långa och roliga
- blir du trött, lägg dig på golvet och sparka med benen

(som ni förstår kunde vi helt enkelt bara pudra ut och njuta av leende servitriser, underbart)

Lycka

Vi skålar i champagne.




Kärleken gav mig blommor för andra gången i vårt förhållande. Fatta värdet i den rosen.

Firande

Idag har Kärleken och jag varit gifta i fantastiska 5 år. Det firas med en hotellweekend tillsammans med barnen i Borås. På barnens villkor, såkalrt. Djurpark, bio och äventyrbad väntar. Det enda som kommer avvika från barnens villkor-strategin är en förhoppning om en god middag ikväll. Jag har laddat ner en massa spel till iPhonen för att hålla barnen nöjda så länge det går. jag längtar så till ikväll. Då ska det skålas i champagne och pommac (till barnen) och jag ser verkligen framemot kommande fem år med allt vad framtiden har att erbjuda.

Det bubblar liksom av lycka i mig.

Nånting, nånting måste göras...

Jag får panik här hemma. Det är så trångt och vi har så mycket saker. Så otroligt mycket saker och möbler. Jag funderar seriöst på att slänga ut hälften. Det är så trångt och så stökigt. Grannen nedanför flyttar in hos sin kille och kommer ha kvar lägenheten ett tag och hyra ut den i andra hand. Jag är så sugen på att byta mot den. Den är exakt likadan som vår med undantaget att den har en egen uteplats på markplan. Jag har börjat drömma om att börja om på nytt där, slänga all skit vi äger och starta om från noll, med minimalt antal möbler och så lite kläder, böcker, sällskpasspel, cd-skivor, gamla papper, plastleksaker från McDonalds och gamla tidningar som möjligt. Jag måste bara orka ta tag i det. Kan inte någon komma hit med en stor container och fixa det åt oss. Vi är lite trötta för tillfället. Snälla!?

Glamour

Rosévin och goda grannar. Det är livet!

Längtar

Om 26 minuter slutar jag jobba. Då ska jag hem till min älskade efterlängtade barn. Åh vad jag längtar!

På tåget

Min enda lediga dag denna vecka ägnas åt en tur till Selma. Hon föddes i lördags och jag håller på att spricka av förväntan. Så fantastiskt bra tajming att födas i sådan tid att tant Lisa kan komma och hälsa på på sin enda lediga dag utan barn den här sommaren. Selma, here I come!

Bridesmaids

Gå och se den.

Gå och se den.

Gå och se den säger jag.

Så himla bra.

Rolig.

Romantisk.

Så rolig.

Lite lagom sorglig.

Sa jag rolig?

(måste sluta nu, min man vill surfa på bilar)

(det vill jag med)

En fasters hjärta

"Jag tytter så väldigt myttet om dig Lisa"

- sa min älskade brorsdotter, 3 år, när hon träffade mig idag. Jag fick en varm kram och det stillade abstinensen efter mina egna barn lite.

Tillbaks på jobbet

Efter en sån här arbetsdag är det bara ett glas rosé och blandgodis som gäller.