Den här gången curlar vi. När Gosegrisen började gråta förtvivlat redan på vägen hem från skolan på grund av morgondagens skridskoutflykt bestämde jag mig direkt för att låta honom slippa. Jag orkar inte med en kväll när Gosegrisen har nerverna utanpå, gråter för minsta lilla eller blir arg på mig för att affären inte har några plommon. Han slipper. Jag tycker det känns okej.
Bättre om ni tränar skridskor i lugn och ro, alternativt om någon kan följa med som moraliskt stöd.
SvaraRaderaFörra gången följde B med som moraliskt stöd. Den härgången har ingen av oss möjlighet. Varje gång vi föreslagit att vi ska träna skridsko den här och förra vintern har har han slagit bakut. Synd, för vi har en fin liten tjärn att åka på. Den här ungen går tyvärr inte att tvinga till något heller, han låter sig inte göra det helt enkelt.
SvaraRaderaNär min gamla skola åkte skridskor så var de barn som inte åkte, ute med en lärare och åkte pulka och gick en promenad. Ingen vill tvingas göra något som får dem må dåligt.
SvaraRaderaIngen tvingas här heller, men det finns inga alternativ. När han inte orkar kämpa längre får han helt enkelt sitta på en bänk och titta på,vilket kan vara i några timmar. Låter inte så kul.
SvaraRadera