Helgrapport

Fredag:
På Loney Dear konsert i kyrka. Mycket vackert, mycket obehagliga bänkar. Konserten var en överaskning från mig till Kärleken som kallade den smått fantastisk. Lyckat!

Lördag:
Sovmorgon för mig till halv tio. Något slags rekord för mig i år tror jag. Middag med Långa Bror och J. God mat. Jag och Kärleken hade även komponerat ett uppskattat popquiz.

Söndag:
7 tvättade men ännu ej vikta maskiner. Slängt ca 1 kubikmeter med bös från några garderober. Sprang med svägerskan - rekordsnabbt för den här hösten. Skickade ut Kärleken som medtiggare med en spiderman och en snäll och ofarlig sjörövare. Folk har firat Halloween hela helgen och barnen orkade inte vänta tills i morgon. Mys och filmkväll med barnen.

Han kan sin anatomi

Gullebullen glatt:

"Om man gör så här (han harklar sig) då kommer det snor på *uvulan!"

*gomspene

Jag tror bestämt att pappa doktorn har varit i farten...

Tradition

Dags för den årliga korvgrillningen med storebror i friluftsområdet i närheten. Vi brukar ha ofantlig otur med vädret, det brukar blåsa och regna och vara allmän misär. Det har till och med hänt att vi sutiit och huttrat i jackor och under våra badhandukar i juni ätandes iskall glass. Men idag verkar ju vädret vara på vår sida. Det ska bli spännande att se vad utflykten bjuder på för motgångar idag...

Som utlovat!

Min present till Kärleken, roligaste diskborsten ever.

Kärleken har fått en otroligt stor och vacker bukett från sin familj. Ett grattis till AT! Den är så fin att jag tror att jag måste städa hör hemma. Så att den kommer till sin rätt.

Öhhhh åhhhh

Jag är trött och känner mig en gnutta rödvinsförgiftad. Inte så att jag drack vidare mycket igår, men rödvin kan ha den effekten på mig ibland. Om dryga timmen går mitt tåg tillbaks till vardagshelg med tentapluggande Kärlek och allt vad det innebär. Det var ett härligt semesterdygn.

Egen tid, egentid!

Sitter på ett tåg på väg till bästa S o S o D. Jag ger mig själv ett dygn av egentid. Ser fram emot en trevlig dag med barnvagnspromenader och vuxna som sällskap. Det är jag värd!

Jag råkade visst unna mig lite igår. En supersnygg handväska från 10-gruppen. En liten röd sminkväska från samma grupp till en liten salvtub och tjejgrejer (tamponger, bindor). Sen fick jag en superbra och skön ryggsäck från Haglöfs. Nya lakan till sängen och ett nytt duschdraperi. Kärleken fick en ny diskborste. Den är så snygg så den förtjänar ett eget inlägg. Det får bli i morgon!

Kontraster.

Vissa dagar kan man glädjas åt stora ekonomiska tillskott i kassan. Andra dagar kan man bli minst lika lycklig, om inte lyckligare, över att ens mamma tycker att ost smakar gott igen. Det finns så mycket att glädjas över tänkte Lisa och kände sig till sin förskräckelse lite frireligiös...

Hurra Hurra Hurra!

YES! Äntligen, 8 dagar senare än beskedet kom i fjol, fick jag veta att det blir stipendiepengar även för mig. Julen är räddad, vår ekonomi fram till Kärleken börjar jobba är räddad. Jag är så himla lättad. Och glad. Kärleken cashar in 2000 kr från CSN i slutet av den här måanden och sen är det slut. Och inte nog med det, sen vill de ha tillbaks pengar på direkten, så som sagt, pengarna är JÄVLIGT välkomna!

Hur ska detta firas då?

Dags att fira igen!

Kärleken har blivit erbjuden en AT-tjänst och jag har sprungit nio kilometer för första gången sedan i maj. Detta måste ju självklart firas, framför allt det förra. Och hur firas det i Lisa-familjen då? Jo självklart med ostbågar och cocacola, som alltid. Fast idag tar vi cheeze balls och lättsaltade chips. You say patäto I say potato. Och så lite "how I met your mother på det" och kvällen är fulländad. Jag har inte så mycket högre krav på ett lyckat firande.

Det blir bra

Helgen ser ut att bli bra. Vädret är fint. Det är härlig höst. Kärleken är bara iväg och pluggar ca 3 timmar idag. Vi ska käka trerätters ikväll. Gårdagens familjemiddag blev mysig och trevlig. Vi har hunnit städa och ja, jag kan inte önska mig så mycket mer. Bara ett positivt stipendiebesked kanske. Jag behöver pengarna, planerar och drömmer redan om julklappsinköpen!

På väg mot helg!

Är på väg mot en helg som jag inte vet något om. På ett mindre bra sätt. Ikväll vet jag att jag och mina bröder med familjer ska bjuda våra föräldrar på middag. Det ska bli fint. Men vad händer sen? Ska vi vara lediga tillsammans? Måste Kärleken börja tentaplugga och hur mycket då? Finns det tid till lugn och ro? Jag hoppas det för jag är trött och sliten. Jag önskar även att jag tar mig ut på en lång löprunda i helgen. Siktar på nio kilometer.

Nere

Har en sorts oidentifierbar deppdag idag. Vill upp till ytan, hur kommer man dit?

Gullebullen har flyttplaner

"Mamma, jag vill åka....nej flytta någonstans, jag vill flytta någonstans!"

"Jaha, vart vill du flytta då?"

"Jag vill, jag vill, jag vill flytta till Liseberg!"

Är jag bortskämd eller pengafixerad!?

Fick ett mystiskt sms av Kärleken idag. Det stod:

"Jag har två goda nyheter"

Han vägrade berätta vad det var utan jag fick snällt vänta tills jag kom hem med att få veta vad det gällde. Innan jag kommit hem hade jag hunnit tänka ut en massa olika saker som det skulle kunna gälla. Mest av allt hoppades jag att det skulle gälla ett stipendium jag har sökt och att beslutet om det hade kommit idag. (Ja här hemma öppnar vi varandras brev titt som tätt, speciellt om vi misstänker att det har med pengar att göra. Vi och vi förresten, det är väl mest jag som gör det...)

Hur som helst så var det måndag v 41 som jag fick besked om stipendiet förra hösten. Gud vad bra att ha en blogg att kolla upp gamla viktiga datum i. Det gällde i alla fall inte stipendiet. Inget besked har kommit än. Saken gällde att han (Kärleken) blivit kallad till intervju om en AT-tjänst även i en annan grannstad (det hade jag inte gissat, trodde däremot att det gällde AT här i hemstaden ). Den andra nyheten var att han fått besked om vilken lön han kommer få på viket han kommer ha i vår fram tills han kan börja på en eventuell AT.

Båda nyheterna är ju fantastiska och positiva, men det enda jag går och tänker på är vart fan beslutet om mitt stipendie är. Om det kanv ara så illa att jag inte får något i år och om jag får hur lite pengar jag kan tänka mig att nöja mig med. Jag blir lite störd på mig själv. Till mitt försvar måste jag säga att vi är tämligen beroende av dessa stipendiepengar, Kärleken har slut på studiemedel från och med månadsskiftet, så lite extracash är väldigt väldigt välkommet.

Jag håller helt enkelt tummarna på att jag får ett trevligt brev någon gång denna veckan och jobbar vidare på att försöka glädjas över att ekonomin till våren är säkrad.

Till sista droppen!

Jösses vilken bra helg Lisa-familjen har haft. Alla har varit pigga, friska och glada. Vi har haft energi och lugn. Ätit och druckit gott. Umgåtts med varandra. Dessutom har jag sprungit idag i gott sällskap av Gosegrisen på cykel. Han har varit så trevlig och medgörlig så jag nästan blir orolig för honom. Kan han vara sjuk? Antagligen är han bara lika nöjd med helgen som vi är. Vi avrundar en perfekt helg med ett avsnitt av How I Met Your Mother, jordnötter och ett litet glas rödvin.

Eldig eller ledig, det är frågan?

(Se tidigare inlägg) Kanske är vi både och!

En lugn produktiv lördag

Vi är eldiga och avslappande idag. Ledig är tyvärr inte alls samma sak som att slappna av och känna sig lugna, åtminstone inte i vår familj. Men just idag är det så. Vi har städat och fixat. Nu väntar en trerättersmiddag och familjemys. Bara vi fyra.

Gårdagen var också ovanligt lyckad. Barnen var glada, vi drack vin och drinkar, men blev inte trötta utan orkade umgås och ha trevligt. Hurra för riktiga helger!

Forden är såld, forden är såld!

Eller såld och såld. Det kom en skrotgubbe och hämtade henne, alldeles gratis och körde henne till skroten. Det var väl ungefär så mycket som hon var värd. Det känns skönt att inte ha en skrotig, trasig bil stående på en gata lite för långt bort. Men det känns tråkigt att inte ha någon bil.

Är det inte den ene, så är det den andre

Gosegrisen är inne i en relativt lugn period för tillfället. Han verkar ganska nöjd och får inte utbrott över varendaste motgång han stöter på. Med undantag om han är hungrig. Gullebullen däremot är en riktig utmaning just nu. Han är sjövild och ska absolut inte göra som vi säger, speciellt inte på hamburgerrestauranger, i affärer eller i närheten av trafikerade vägar. Han ska inte äta när maten serveras, inte sova i sin egen säng, helst inte sova alls. Han ska inte borsta tänderna och när vi väl gjort det med tvång så är han gärna törstig på mjölk eller ett päron, som vi nekar honom eftersom han nyss borstat tänderna. Han ifrågasätter och vägrar att finna sig i varje beslut Kärleken och jag tar. Det är mycket påfrestande för tålamodet. Den enda fördelen är att Gosegrisen reagerar med att vara extra foglig och glatt lyder sina utmattade föräldrar. Alltid något, och framför allt skönt för honom att inte alltid vara den son som det blir mest bråk med.

Hur som helst så är vi (Gullebullens stolta föräldrar) alldeles utmattade.

Framtiden närmar sig!

I januari tar Kärleken sin examen. Han har redan fixat jobb på vårdcentral i väntan på AT-tjänst. Idag är han på AT-intervju och jag känner mig trygg hur det än går. Han är ju ändå bäst på och mycket sympatisk min älskade make!

Men jag har ju inte ens någon bil, sa Lisa förtvivlat.

I förmiddags ringde det till mig på ett mystiskt stockholmsnummer. Jag ignorerar samtalet eftersom jag var på möte. Någon minut senare får jag sms om att jag missat samtal från ytterligare två nummer, men den här gången var det från mobiltelefoner. Fjärde gången det ringer svarar jag och meddelar att jag är upptagen, hinner dock uppfatta att det är från ett försäkringsbolag.

Då fattar jag vad som hänt.

Igår när jag drömde om hus och bilar och blev allmänt nedstämd bestämde jag mig för att försöka mig på en realistisk sparplan. Om Kärleken ska pendla till våren är det knappt realistiskt att avstå från bil om vi vill att vardagen här hemma ska flyta på något så när. Och vilken bil som helst duger ju inte. Jag vill helst av allt ha en volvo v70 Diesel, en sån som mor och far har. Den snittar ca 0.54 liter per mil. Det är ju fantastiskt. Jag gick in på pricerunner för att hitta billiga bilförsäkringar och kom på den briljanta idén att använda registreringsnumret till mammas och pappas bil. Det är ju som sagt en sån bil jag drömmer om. I bara farten fyller jag även i mitt mobilnummer, vad de nu skulle ha det till. Och nu förstår jag. De ville ha det för att ringa och sälja försäkringar till.

När jag väl fattat vad det handlade om svarade jag nästa gång de ringde och berättade att jag inte har någon bil, att jag drömmer om en men att det är länge kvar tills jag äger en egen. Men registreringsnumret då, frågar den trevlige försäljaren? Det stal jag från mamma och pappa. Smart, sa han och lovade att ta bort mitt nummer från deras lista.

Det gick ju rätt så bra till slut, men jag kommer då aldrig fylla i något telefonnummer nästa gång jag ger mig på något liknande. Eller så gör jag det, för då har jag förhoppningsvis en bil att försäkra,

Nu ska jag gå in och surfa bilar och billån istället. Klart slut.

Självplågeri

Jag ägnar mig åt den ädla konsten av självplågeri. Det mest effektiva sättet att plåga sigsjälv som fattig och trångbodd student och småbarnsmor det är att surfa på hemnet. Så jag suckar av åtrå till en massa hus och sen suckar jag av nedstämdhet när jag går in och kollar på boendekalkylerna och inser vad det skulle kosta oss i månaden. En boendekostnad på 23000 i månaden. Jajjemen, det har vi råd med. Speciellt har vi råd med handpenningen på minst 15 %. Låt se vad har vi på sparkontot nu? Det är åtminstone ett fyrsiffrigt belopp, vilket är inte är illa när det gäller oss.

Så lite deppig som jag nu har blivit över det självförvållade plågeriet bestämmer jag mig för att drömma lite om hur mycket vi skulle kunna spara under de närmsta åren förutsatt att vi bor kvar i vår lilla och relativt billiga lägenhet.

Om jag pluggar och Kärleken jobbar har jag räknat ut att vi kan spara 132 000 kr om året! Låter det realistiskt? Jag betvivlar att det är det. 132 000 låter ju som en enorm summa. Sen tänkte jag att när båda två jobbar har vi kanske råd att spara ca 200 000 om året. Det betyder att om ca 3 och ett havlt år har vi råd med en fräsig villa i området.

Men...

Då har jag ju inte räknat med att vi ska köpa en bil och att csn vill ha tillbaks sina förbannade pengar varje månad och alla andra extrautgifter vi säkert kommer skaffa oss.

Åh, jag är dömd att leva i en pytteliten studentlägenhet i tio år till, samtidigt som Kärleken och jag läser kvällskurser på halvfart för att ha rätt att bo kvar. Vi kommer skaffa tio ungar till under tidens gång och som i en militärbarack med våningsängar i hela lägenhet. På grund av alla barn kommer våra utgifter bara stiga och i misären skaffar vi ännu fler barn. Till slut avlider vi 42 år gamla på grund av stress. Barnen ärver bara skulder och.....

Nej nu får det räcka. Dags att leva i nuet, skaffa en plan och sluta upp med hemnet-självplågeri för ett tag fram över.