Bus

Ett busland i perfekt storlek när man är ensam med två barn. Gött när man kan hitta på något superskoj för barnen utan att behöva vara på helspänn hela tiden *peppar, peppar*. Jag är en bra intiativrik förälder idag!

Resekaos

Nu tänker jag ta mina barn, vår packning för varierat antal bortadagar och åka till grannstaden och genomföra gårdagens eventuella planer på ett lekland idag istället. Där kan vi leka och ha kul tills klockan blir tre och det är dags att hämta Kärleken på jobbet. Sedan bär det av mot hemstaden och bröllopsfirande. Det blir fina grejer det. Men först måste vi käka en tidig lunch, falukorv och makaroner. Gött så! Ha en fin helg!

What to do, What to do?

Ligger i sängen och funderar på vad jag ska göra av den här dagen. Halva jag vill samla kraft och ork att städa hela lägenheten så att den är fin och ren när Kärleken och Jag börjar vår jobba utan barn vecka. Andra halvan vill ta med barnen på utflykt, kanske till grannstaden där Kärleken jobbar. Där kan vi gå på lekland och sedan åka bil med Kärleken hem. Kärleken ska köpa en ny kostym idag och jag hade gärna varit med och haft lite åsikter... Men en herraffär med två vilda och trötta barn är såklart ingen hit. Det litar åt att det blir en dag här hemma med halvdant städande och utevistelse på gården. Inte så dumt det heller kanske...

Och med den tanken tänkt...

... blev det genast roligare.

Dåliga tankar!

Borde njuta av att barnen är i skogen och leker... Men fan vad tråkigt jag har.

Jorå...

... efter två dagar ensam med barnen och med ett oerhört väl prövat tålamod kan jag bara konstatera att nästa vecka (när Kärleken och jag jobbar och barnen är i hemstaden) kommer bli som semester. Gud vad gött vi ska ha det och vad skönt att få möjlighet att längta efter mina barn.

Kylans positiva effekter

När jag i eftermiddags äntligen fick ut ungarna och andades in den svala luften och såg en massa människor springa förbi, blev jag plötsligt sugen på en löprunda. (I ärlighetens namn var det kanske inte bara det svala vädret som bidrog utan även ett stort behov av att få vara utan mina barn en stund efter en rätt så ansträngande dag). Jag hakade hur som helst på suget och gav mig iväg på en beskedlig liten runda på 4.1 km. Så gött. Nu hoppas jag att jag kommer igång igen. Sex veckors uppehåll är inte okej.

Äntligen hemma!

Efter tre veckors bortavaro med undantag för en natt är det underbart att vara hemma igen. Det firas med drinkar, enchiladas och mys i soffan. Gött! I morgon börjar Kärleken jobba igen medan jag har en vecka kvar och barnen två. Om en vecka ska Kärleken och jag vara ensamma hemma i fem dagar (och jobba) medan barnen är hos mor- och farföräldrarna i hemstaden. Det blir kankse lite som semester det med.

Overkligt

Jag hade tänkt att skriva om vår underbara, fina och mysiga spontantur till Oslo som vi gjorde i tisdags och onsdags. Men nu har den fina känslan bytts ut mot lättnad att vi var där just då och inte senare och även mot en förfärlig känsla som inte går att beskriva. Att vårt hotell låg ett kvarter från explosionen spelar ingen större roll för känslan. Den finns där ändå. Det är bara otorligt grymt, utstuderat och fruktansvärt det som hänt. Att engagerade oskyldiga ungdomar blir dödade på det mest mardrömslika sätt är mer än fruktansvärt. Aldrig förr, som jag kan minnas, har jag önskat livet ur någon brottsling. Men nu vill jag bara se den skyldige död, samtidigt som jag är lättad över att den fege jäveln inte tog sitt eget liv innan han blev gripen. Så jävla lätt ska han inte få komma undan. Jag vet inte mer vad jag ska känna, tänka eller tycka. Det är mest overkligt och mitt hjärta klappar för Norge och alla politiskt engagerade ungdomar i hela världen idag.

Vem är han?

"Jag är en han. Men han är ingen han, han är en tjej!"

-Gullebullen

(snart sitter det)

Födelsedag

Det vankas födelsedagslunch. En lämplig present till födelsedagsbarnet vore kanske en kurs i foto...

Onsdag:

• 3 lekparker
• 1 glass
• 1 tårtbit
• fajitas
• jordgubbar och grädde
• 2 coronas
• en lillebror
• solsken
• gött
• 2 glada barn

Tack Pappa!

Barnens, min och pappas Danmarkstur var fantastisk. Min kloka far bestämde att allt skulle göras på barnens villkor och det var ett riktigt lyckat koncept. De fick helt enkelt bestämma hela agendan, förutom vart vi skulle tälta och åka. Det ledde till ett tålamod utan motstycke hos mig och för det mesta mycket nöjda barn.

De enda missödena var att vi hamnade i en fyra timmar lång bilkö genom Köpenhamn och anlände till Billund mycket senare än vad som var beräknat. Legoland var fantastiskt, det passade båda barnen perfekt och det fanns mycket för alla åldrar. Men shit vad dyrt det var. Skyhöga avgifter tog de ut om man betalade med utländskt visakort. Så jag känner mig en gnutta ruinerad trots att min ädle och generöse far betalade en mycket stor del av resan.

Men hur som helst så kan man säga att hela semestern speglades av att leva i nuet. Speciellt uppe i norra Jylland. Vi tältade vid en underbar camping en mil söder om Skagen, där tältpatserna låg precis jämte sanddynerna och vi somnade varje kväll till ljudet av vågornas brus. Bredvid vårt tält låg en mycket rolig lekpark och stranden med sjöstjärnor och krabbor att fånga låg precis lika nära. Vi hade det faktiskt underbart. Och hela mitt jag skriker efter att få resa tillbaka dit så snart som möjligt, det är något magiskt med Jylland.

Måndag

Idag har jag njutit av en minisemester när jag var ensam hemma med mina föräldrar en god bok och strålande solsken. Underbart, var det helt enkelt. Dagen har varit tämligen ångestfri och vi bestämde oss för att Astrid Lindgrens gamla hederliga "döden, döden, döden" passade bra för att bryta av och prata om roligare saker istället. Nu ska jag gosa med min Gosegris som blivit lovad att få somna i soffan i kväll.

Livet, universum och allting...

Jag känner mig för tillfället lite omotiverad att skriva här i bloggen. Lite omotiverad till allt möjligt om sanningen ska fram. Det är som om livet har kommit ikapp mig, jag la liksom locket på någon gång i maj när vi fick det där jävla-skit-beskedet. Med tentastress och pendligs-änka-stress hade jag liksom inte tid för att känna efter och tänka efter. Nu verkar det som om någon lyft på locket, inte är det jag i alla fall, för verkligheten och den ångest den medför har jag inte alls lust att tampas med på min semester. Ingen lust alls faktiskt. Men ett mysigt inlägg om Danmark ska jag väl kanske orka med och förhoppningsvis går den här svackan över snart. För jag skulle hemskt gärna vilja ha tillbaks min glädje, mitt tålamod och mitt vanliga tämligen harmoniska liv. Så det så!

Det regnar idag!

Vi väntar ut regnet på ett mysigt busland i lagom storlek. Dessutom är det gratis nätverk så jag kan blogga och kolla fejjan hela dagen!

Semester!

Fyra veckors ledighet firas in med ett glas campari och tonic, en minipåse med ostbågar och en början till en packlista inför veckans campingtur i Danmark. Så jag måste sluta nu, camparin väntar!