Sunes sommar

Vi såg på Sunes sommar igår (alltså klassikern från 1993). Herregud vilken igenkänningskomik! Mellan är PRECIS som Håkan Bråkan!

Ljuset i tunneln?

Sitter med den sista hemtentan för den här kursen. Sen är det en lättvikskurs kvar på utbildningen och en omtenta för mig på examensdagen och sedan börjar arbetslivet. Spännande. Läskigt. Men framför allt roligt och otroligt skönt. Fatta! Jag kommer få månadslön och i december kommer vi ha två hela inkomster! Det är knappt så jag vågar tro det. När jag tar examen har någon av oss eller båda två varit student i en sammanhängande period på åtta år. Åtta år! Det är nästan så att jag själv är imponerad av att vi orkat. Hoppas att vi aldrig mer efter det behöver vända på slantarna. Aldrig mer!

Skål!

Jag har fått ett sexmånaders vikariat med start direkt efter examen! Hurra hurra hurra!

I morgon:

- blir jag typ lite lite grillad i skolan.
- ska jag på jobbintervju.
- måste jag verkligen börja springa igen efter nära två veckors uppehåll.

Det var allt men spännande så det räcker och blir över!

Feeling

Kärleken har läst en biografi om Freddie Mercury och har således snöat in lite på Queen. Mitt i tacomiddagen där jag sitter och njuter mitt vin sätter han på "show must go on" på hög volym. Vilken fantastisk låt, vilken fantastisk artist. Tårarna börjar stiga i ögonen och jag gråter nästan (men bara nästan, jösses så lätt släpper jag tyvärr inte fram känslorna) för jag inser att det är mitt liv just nu. Inside my heart is breaking men the show must go on.

http://m.youtube.com/watch?v=4ADh8Fs3YdU

Ovan gräsänka

Har ju blivit ganska van vid att ha en hemmaman den sista tiden. Så van att hösten logistiska helvete är glömt. Det innebär att när jag nu ska vara gräsänka till på söndag eftermiddag känner jag mig lite osäker. Hur gör man? Hur lägger man tre barn samtidigt? Hur gör man när de springer och vill åt olika håll? Och hur fasen får man tid över till disk och städ och matlagning?

Det kommer såklart gå bra och jag unnar verkligen Kärleken lite egentid men det kommer bli grymt skönt när han kommer hem igen!

65

Idag skulle mamma fyllt 65 år. 

Jag börjar återfå minnen av henne som frisk.

Det tydligaste minnet eller bilden jag har av henne just nu 

är hur hon på kvällen sitter iklädd nattlinne i sin säng,

lutad mot väggen med en kudde bakom ryggen,

med läsglasögonen långt ner på nästippen, 

med en tandpetare fastkilad mellan de nedre framtänderna

och blicken fokuserad i sin bok.

Så såg min underbara mamma ut på kvällarna när jag tassade in 

för att säga god natt.

Jag undrar så vart hon är nu, men i min fantasi ser det ut så här där hon är:

2013-04-05

På dagens agenda står:
- söka jobb.
- städning.
- löprunda.
- fira fredag.
- på något vis hedra och uppmärksamma att mamma skulle fyllt 65 år idag!

2 månader

Idag är det två månader sedan jag träffade min fantastiska, underbara och bästa mamma för sista gången. Två månader har gått väldigt fort och jag inser att jag fortfarande inte inser att det är för gott, att hon inte kommer tillbaka. Jag jobbar med att kunna använda mig av ord som död men som ni ser är det till och med svårt att skriva det. "Hon har gått bort" får duga så länge.
Jag ägnar dagen och flitigt skrivande och känner att jag inte kunnat hedra henne på ett bättre vis än att ägna tio sidor åt en djupodlad analys av en tidigare klientkontakt. Men saknaden är stor, inte minst när jag vill reflektera kring mina studier och min framtida yrkesroll med någon. Några av våra mest fantastiska samtal vi haft, jag och mamma, har handlat om just socialt arbete eller socialpolitik. Hon var så vansinnigt klok, hade mycket erfarenhet att dela med sig av men var också öppen för de nya rön och teorier som jag presenterade. Jag upplevde aldrig att hon stagnerade i sin socionomroll. Fy vad jag saknar henne.

Mini den vilde

Jag hoppades ju länge på att Mini skulle bli en lugn och nöjd liten bebis. Nu när han kan krypa har vi fått se hans sanna jag. Han är snabb som blixten, älskar sladdar och diskmaskinen och ropar jag efter honom kryper han iväg bort från mig med ett mycket muntert leende på läpparna. Han är även precis lika högljudd som oss andra i familjen, såklart. Får han inte en sked mat till eller sitt vatten så fort han önskar skriker han högt. Inte skrika som att gråta eller gnälla utan han låter bara väldigt högt när han ber om mat.

Så självklart blev han en vild och högljudd liten parvel, precis som sina bröder. Självklart är han alldeles fantastisk och charmar skiten ur resten av oss.

På med skorna

Dags att ta på sig löparskorna, efter en veckas uppehåll, igen. I måndags sprang jag den backigaste jävla milen i mitt liv och tröttheten efter det i kombination med lite förkylningskänslor har hållit mig borta. Kanske, kanske att jag  i själva verket inte var så förkyld utan kände efter lite väl mycket, bara för att slippa springa. Hur som helst är lusten tillbaka och idag satsar jag på en runda på nio kilometer. Jag hoppas att en veckas vila har gett tidsmässiga resultat. Vila sig i form vet ni!