2013 - ett av mitt livs mest händelserika år.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag blev delägare i världens bästa hus. Jag tog socionom examen och jag har för första gången sedan 1999 haft några dagars betald semester.

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga nyårslöften, bara en förhoppning om att klara av år 2013 och det gjorde jag ju.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera stycken.

4. Dog någon som stod dig nära?
Verkligen.

5.Vilka länder besökte du?
Sverige.

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha 2014?
Mer semester. En tillsvidareanställning. En frisk familj. Och en utlandssemester, minst en.

7. Vad var din största framgång 2013?
Att ha lyckats ta min examen och börjat ett nytt jobb.

8. Största misstaget?
Så här i backspegeln önskar jag att jag gett mig själv mer tid att sörja men jag har svårt att se vart jag skulle fått den tiden ifrån utan att det hade gått ut över min examen.

9. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej.

10. Bästa köpet?
Huset och hörnsoffan.

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Huset.

12. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Glad över ett arbete med fantastiska kollegor. Över att se Mini växa och bli en underbar filur. Över min familj. Huset. Och all kärlek vid mammas död.

13. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013?
What the Fox say, med Ylvis - Mini älskar den och nynnar på den och pekar på våra iPhones, vilket betyder att vi ska spela den.

Strövtåg i hembygden med Mando Diao

The long and winding road med Beatles

14. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2013?
Hemma.

15. Bästa boken du läst i år?
Stål och I en människa

16. Något du önskade dig och fick?
En hörnsoffa.

17. Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Jobbade.

18. De bästa nya människorna du träffade?
Mina nya arbetskamrater.

Citat i juletid (nr 2)

Mellan:

"Jag har skickat min inköpslista till tomten!"

(Det låter ju som ett säkert sätt att få vad man önskar sig)

Citat i juletid (nr 1)

Stor:

"Vem är den där Hosianna de sjunger om i alla sånger?"

Sorgsen

Det har varit en riktigt mentalt jobbig vecka på jobbet med svåra beslut och besvikna och arga klienter. Julen närmar sig. Barnen ser sina förskolelärare och lärare mer än mig och Kärleken på dagarna. Min lilla Mini har börjat på dagis. Och jag har saknat mamma som aldrig förr. Var och en av sakerna som hänt den här veckan hade varit orsak nog att ringa mamma. För att ventilera om jobbet, för att planera julen, för att dela min ångest över att lämna bort mina barn. Men det finns ingen mamma att ringa till. Hon är borta. Det är rent ut sagt för jävligt.

Idag har jag gråtit mer än jag gjort på väldigt länge. Kärleken är på fest och jag är ensam hemma. Skönt då att bo i samma hus som min fina bror och svägerska. Det var bara att knalla ner för trappan med Mini på armen, knacka på, hulka lite och få en famn att gråta lite i. Så skönt, så jäkla sorgligt.

Suck.

Förbannad, inte förtvivlad.

Nu visade det sig att Mini inte var ledsen på dagis igår, snarare arg. Det är ganska stor skillnad försöker jag trösta mig med.

Så det ska bli väldigt spännande att höra hur länge han var arg idag.

Igår när jag hämtade honom var en lugn och nöjd och bröt inte alls ihop, vilket jag hade föreställt mig att han skulle göra. Kanske är han tuffare än vad jag tror!

Klockan 15:18

Tiden jag stämplade ut från jobbet. Sitter nu på bussen på väg för att hämta mina älsklingar och försöker peppa mig med att det bara är två veckor och fyra dagar kvar till julledigt och 17 kanske 18 dagars semester. Pepp pepp.

Fetångest.

Då har jag lämnat en förtvivlad och gråtande 16-månadersbebis på dagis då. Fy fasen. Vi får väl se hur länge jag orkar jobba idag...